Lika som bär?

Godispåse?

Godispåse?

Zinfandel?

Zinfandel?

I Sverige och då främst våra större städer har det sedan flera år varit en enorm träningshets. Vilket jag personligen tycker är både positivt och negativt. Inget blir som bekant sunt när det överdrivs och saker och ting blir till krav och tvång.

Nog sagt om det, men ingen eller i alla fall väldigt få diskuterar en betydligt mer oroande trend som ligger som en sockerstinnt hölje och som blir allt svårare att hålla sig ifrån oavsett om man vill eller inte. Nu pratar jag trenden Ripasso/Amarone/Appassimento. En trend som vi redan på mitten av 90-talet tog emot med öppna armar. Det säljs cirka 800 000 liter Amarone per år i Sverige. 70% av all försäljningsvolym är Amarone under 200 kr.

Hänger det ihop med att vi svenskar är det land i världen som äter mest plockgodis? För vi älskar sött och sliskigt, oavsett om det gäller mat, godis eller dryck. För finns det något bättre än en sötstinnt vin från exempelvis Apulien som landar på 12 g socker per liter? Ha i åtanke att ett sk. vanligt vin har en sockerhalt på ca 2-3 gram per liter. Varför diskuterar vi inte detta runt middagsbordet? Är det verkligen vettigt att vi varje helg ska svepa en flaska vin med mellan 9-12 gr socker per liter med hög alkoholhalt? Detta till en billig peng på mellan 79-99 kr? Vill inte låta snobbig, finns väldigt mycket bra vin för de pengarna. Jag förstår rent tekniskt sett hur alla resonerar, är ett vin med väldigt mycket smak, lätt att tycka om pga hög sockerhalt, hög alkohol och jag har möjlighet att bli full för en låg peng.

Tycker att det är en sommeliers ansvar att informera konsumenter om att det finns alternativ till detta som gynnar både konsumentens hälsa och vinregioners framtid. Kommer i nästkommande inlägg förklara och beskriva hur förödande denna sötvinstrend faktiskt är för vinbönder i bl.a Italien. Kommer länka de två inläggen med varandra.

Vill dock försvara Amarone, då det verkligen finns helt fantastiska Amarone. Det största bekymret tror jag är att allt fler blandar ihop Amarone med Ripasso och Appassimento. Kommer kort redogöra för skillnaderna och absurditeten i att det nu finns Amarone för 170 kr.

I korthet betyder namnet Amarone Amaro (besk) på italienska och vinet har även en del beska som dock döljs av den karakteristiska sötman. Denna upplevda sötman kommer till största del från tillverkningsmetoden men också från den höga alkoholhalten. Vad passar då en Amarone till? Många frågar om det passar till mat? Mitt svar är enkelt! NEJ! Vinerna passar däremot utmärkt till hårdostar eller mörk choklad. Självfallet även att dricka som det är. Bör beaktas att riktigt högkvalitativ Amarone anses behöva lagras i åtminstone tio år. Amarone är ett relativt ungt vin men metoden kom till redan för ca 2000 år sedan. Istället för att plocka in druvorna i september och börja den sk vinifieringen så lät romarna vindruvorna hänga kvar på vinrankorna ute på fälten i några månader. Detta resulterade i att druvorna då tappade minst hälften av sin vikt och sockerhalten ökade dramatiskt. Musten blev även av naturliga skäl väldigt koncentrerad, doft och smak blev även fylligare än viner gjorda på druvor som skördade under hösten. När romarna sedan tog med sig denna metod till Verona ändrades metoden lite genom att druvorna plockades i september/oktober och lades på stråmattor inomhus under 3-4 månader. Som ni märker av denna ytterst lilla beskrivning av Amarone så måste alla inse att en riktig Amarone omöjligen kan kosta 170 kr! Finns inte ens en möjlighet att en anrik produkt som Amarone är kan ligga i den prisnivån. Vi konsumenter tror att allt ska vara billigt och inget får kosta något! En Amarone som görs på traditionellt vis kostar i runda svängar 300 kr och uppåt. Med uppåt menar jag spikrakt uppåt! Kan i ett senare inlägg gå igenom hur själva framställningen går till.

Ripasso betyder en andra gång. Det innebär att vinet jäser en andra gång, två till tre veckor, tillsammans med rester från jäsningen av en Amarone. Vinet blir därmed kraftigare, får mer alkohol, tanniner och högre syra. I Sverige kallar vi det gärna för ”mini Amarone” detta pga betydligt mycket lägre pris. Fast den största skillnaden är faktiskt att en Ripasso går att anpassa till MAT.

Appassimento innebär att man låter druvorna torka efter att de skördats. Torkningen sker på stora mattor av plast eller halm i klimatkontrollerade torkrum. Resultatet blir ett vin med hög smakkoncentration och alkohol på ca 15%. Många gånger görs vinerna där bara en del är torkade. Denna produktion är i dagsläget inte reglerad, vilket resulterat i att en mängd oseriösa producenter har kommit fram pga den lukrativa marknad. Denna produktion håller helt på att slå ut och urholka en faktiskt väldigt seriöst och anrik tradition för att bl.a. vi i Sverige vill ha hög alkohol, mycket smak och till en så låg kostnad som möjligt.

Inte dags att dra i handbromsen och sluta upp med denna hemska trend?

Sluta tro att Amarone går att dricka till något överhuvudtaget! Det gör det inte! Amarone och Ripasso är en bra produkt från början men även här har vi som snikna konsumenter slagit sönder all värdighet genom att producenter tvingas fuska sig igenom för att vi ska kunna köpa en Amarone för 170 kr. För vem tror att en Amarone för 170 kr är gjort på vettigt sätt? Det är som att jag skulle tro på tomten…

Sluta även upp med att avguda Appassimento! En trend som kom till enbart för att få till en billigare produkt än Ripasso. Kommer i nästkommande inlägg förklara vilken förödande inverkan detta har på vinbönder runt om i Italien och att högkvalitativa viner har fått stryka på foten för att utbudet är så pass stort för appassimento.

Annonser

kommentarer

  1. Mycket vettig åsikt. Är mäkta trött på allt haussande av 160-kronors amarone och ripasso. Det är sött och alkoholrikt. Det är sällan viner av hög kvalitet. Det som stör mig mest är att det har blivit någon sorts ”statusindikator” att dricka amarone… Tragik.

    Gilla

    Svara
    • Håller helt med dig! Ja det är lite ”tjusigt” att dricka amarone. Visst, det finns bra Amarone men knappt något vi dricker som älskar vin. Ibland känner jag mig ensam om denna åsikt, hoppas att fler vågar prova något annat än sötsliskiga och alkoholstinna viner som du har så rätt i.

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s